onsdag 5 mars 2014

Historiska händelser nu och då 5 Mars

1770 – Brittiska trupper skjuter ihjäl fem och skadar sex civila amerikaner i Boston efter att en uppretad folkmassa har hotat en brittisk tjänsteman. Händelsen, som i USA går till historien som Bostonmassakern (i brittisk historia kallad Incidenten på King Street) förstärker den anti-brittiska opinionen i kolonierna på den amerikanska östkusten, vilket några år senare leder till att det amerikanska frihetskriget utbryter.


Bakgrund

1768 förlades brittiska trupper i form av det 29:e infanteriregementet i Boston. Den utökade brittiska truppnärvaron i de amerikanska kolonierna skedde bland annat med syftet att driva igenom Townshend Acts från 1767 som innebar höjda skatter på koloniernas exportvaror. Samuel Adams protestbrev Massachusetts Circular Letter med invändningar mot den nya lagen var en starkt bidragande orsak till att Boston besattes av britterna. Missnöjet vid tiden för Bostonmassakern var stort bland lokalbefolkningen och spänningarna hade ökat ännu mer efter att en "ung grabb omkring elva år" vid namn Christopher Seider hade dödats av en tulltjänsteman den 22 februari tidigare under året.

Massakern

Under tidig kväll den 5 mars uppstod det gräl mellan den brittiska menige soldaten Hugh White och en ung perukmakarlärling vid namn Edward Gerrish. White stod vakt utanför tullhuset vid Kings Street i Boston (numera State Street). Grälet eskalerade och kapten Preston och ett antal män (enligt det senare åtalet omkring 13) från det 29:e regementet kom till undsättning. Den numera 200-300 man stora folksamlingen uppträdde mer och mer hotfullt och kastade snöbollar och annat på soldaterna.


Menige Hugh Montgomery träffades av en klubba och föll till marken, när han reste sig upp skrek han Damn you, fire, vilket han senare erkände till sin försvarsadvokat. Folksamlingen hetsade soldaterna att lyda uppmaningen och efter en paus sköt man en salva in i folksamlingen vilken omedelbart dödade tre och skadade ytterligare åtta varav två senare dog.

Efterspel

För att lugna ner stämningen flyttades trupperna dagen efter massakern till Castle William på Castle Island i Bostons hamn. Den 27 mars 1770 åtalades kapten Preston och åtta män för mord. Efter skickligt försvar av John Adams frikändes kaptenen och sex av männen av en jury, bestående av män från samhällen utanför själva Boston. Två av männen dömdes som skyldiga till dråp.
1772 organiserade Samuel Adams Committees of Correspondence (Korrespondenskommittéer) som var ett slags utrikesdepartement för de 13 kolonier som kom att bilda de ursprungliga Förenta staterna. En ny skattelag Tea Act år 1773 kulminerade i Tebjudningen i Boston samma år vilket blev det verkliga startskottet för den amerikanska revolutionen.










1946 – I ett tal i Fulton i Missouri använder den förre brittiske preimiärministern Winston Churchill för första gången uttrycket järnridån för att beteckna den sovjetiska dominansen i Östeuropa. Ordet har dock myntats och använts av bland andra Churchill flera år tidigare.


Järnridån avser den hårdbevakade gränslinje, som efter andra världskriget omkring 1945 började avskilja det kommuniststyrda Östeuropa från Västeuropa fram till år 1991. Uttrycket, som har sitt ursprung från teaterns språk, började användas som ett (militär)politiskt begrepp under första världskriget. Under mellankrigstiden användes det på flera håll som benämning på gränsen mellan Sovjetunionen (i sin självvalda isolering) och omvärlden.


Idag syftar ordet mest på Sovjetunionens strävan att avskärma Östeuropa från inflytanden från väst. Den betydelsen blev vida känd via Winston Churchill, som i ett uppmärksammat tal 5 mars 1946 i Fulton, Missouri, (Fultontalet) använde sig av uttrycket. Churchill yttrade bland annat:
Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet har en järnridå sänkts över kontinenten. Bakom den linjen ligger alla huvudstäderna i Central- och Östeuropas urgamla stater. Warszawa, Berlin, Prag, Wien, Budapest, Belgrad, Bukarest och Sofia, alla dessa berömda städer och befolkningarna runt dem ligger i vad jag måste kalla den sovjetiska sfären, och de är i en eller annan form underkastade inte endast sovjetiskt inflytande utan i mycket hög grad och i många fall stigande grad kontroll från Moskva.
— Winston Churchill, 1946

Uttrycket har dock en lång förhistoria. Ursprungligen är järnridå en teaterterm för en brandskyddsinrättning som kan fällas ner mellan scen och proscenium (åskådarutrymmena). På till exempel Burgtheater i Wien är järnridå föreskriven sedan 1881. Drottning Elisabet av Belgien (av tysk härkomst) ändrade uttryckets innebörd då hon 1914 sade att "mellan Tyskland och mig går en blodig järnridå som har sänkts ned för alltid".


I samband med den bolsjevikiska segern efter ryska inbördeskriget benämndes Sovjetunionens självvalda isolering från omvärlden som en järnridå, ett begrepp som användes i den betydelsen redan 1918. Den första nedskrivna användningen av ordet i ett kommunistryskt sammanhang är från Vasilij Rozanovs polemiska bok Apokaliptis nasjevo vremeni (Апокалипсис нашего времени) från 1918. 1920 kom den ut i engelsk översättning under titeln The Apocalypse of Our Times.


Därefter kom uttrycket att användas på flera håll, med "sovjetisk" syftning. Under andra världskriget användes uttrycket i flera tal av Tredje rikets propagandaminister Joseph Goebbels, som ett avskräckande exempel på vad som skulle hända om Sovjetunionen segrade i kriget. Det var sedan Lutz Schwerin von Krosigk, Nazitysklands finansminister och rikskansler i Flensburgregeringen, som först använde begreppet i sin nuvarande innebörd, inkluderande de sovjetiskockuperade territorierna i Central- och Östeuropa.


Efter andra världskriget, när Sovjetunionen tagit politisk kontroll över Östeuropa och östra Centraleuropa, spärrade man gränsen då många flydde till väst. Det byggdes även stängsel och vaktposter.


Höjdpunkten av avskiljningen nåddes i augusti 1961 då Berlinmuren mellan Öst- och Västberlin byggdes upp. Längs övriga gränslinjer monterades med stängsel och taggtråd. Under avspänningsperioden, efter Kubakrisen 1962, började järnridån gradvis vittra sönder till följd av ökad turism, handelsutbyte och kulturella kontakter mellan Östeuropa och västvärlden, utom för Berlinmuren i Tyskland, men flertalet invånare i Östeuropa hade fortfarande ingen möjlighet att passera järnridån utan partilojalitet eller goda kontakter. I fysisk mening började nedmonteringen i maj 1989, då Ungern öppnade gränsen mot Österrike och avlägsnade taggtråden, för att nå en höjdpunkt 9 november samma år, då Berlinmuren öppnades.


Även norr om Östersjön, vid Sovjetunionens gräns mot Finland och Norge fanns ett högt bevakat stängsel. Mot Finland var stängslet inte så välbevakat; få vaktposter men patruller körde längs det regelbundet. En lucka var Saima kanal, en kanal mellan Östersjön och det finska sjösystemet där finska båtar fick gå utan visum och utan noggrann kontroll. Å andra sidan fanns bevakning längs kanalen och Finland hade gått med på att skicka tillbaka dem som tog sig över gränsen.




Vi firar födelsedag:
1952Ralph Carlsson, svensk skådespelare





1963Lotta Engberg, svensk sångare och tv-programledare





1965Johnny Ekström, svensk fotbollsspelare





1970John Frusciante, amerikansk musiker, gitarrist i gruppen Red Hot Chili Peppers





1980Sanna Bråding, svensk skådespelare







Vi lämnade er:
1953 – Josef Stalin, 74, sovjetisk politiker, partiledare för Sovjetunionens kommunistiska parti sedan 1922 och Sovjetunionens regeringschef sedan 1941 (född 1878)





2011 – Anna Öst, 100, svensk sångare och musiker (född 1910)







Allt för nu


Vi är överallt

Inga kommentarer: