Mitt liv med AIK & LCHF: Historiska händelser nu och då 20 Mars

1600 – De fyra svenska rådsherrar, som den 17 mars har dömts till döden av riksföreståndaren hertig Karl (IX) och vars dödsdomar inte har återkallats den 18 mars, avrättas under den pågående riksdagen i Linköping och händelsen går till historien som Linköpings blodbad. Sedan kung Sigismund har förlorat det svenska inbördeskriget mot sin farbror Karl har han tvingats att till honom utlämna ett antal rådsherrar, som har stött honom. De som avrättas är rikskanslern Erik Larsson Sparre, Ture Nilsson Bielke, Gustav och Sten Axelsson Banér samt hövitsmannen i Finland Bengt Falk. Från början har det funnits 14 anklagade, av vilka tio har dömts för förräderi. Dock har endast åtta dömts till döden, men fyra av dessa (Claes Bielke, Jöran Knutsson Posse, Krister Klasson Horn och Erik Abrahamsson (Leijonhufvud)) blir benådade. De fyra återstående vägrar erkänna att de har begått något fel, då de har stött sin laglige konung (Sigismund). Den siste av de avrättade (Bengt Falk) har också stött Sigismund och har dessutom blivit katolik.

Framspel

Sigismund blev 1592 de facto kung av Sverige sedan Johan III dog vid femtiofyra års ålder. I september 1593 reste Sigismund till Sverige för sin kröning och med honom kom förutom hans hustru Anna av Habsburg-Steiermark också många katolska präster som började hålla katolska mässor i det protestantiska Sverige. Då Sverige vid ett möte i Uppsala, Uppsala möte, hade fått en evangelisk-luthersk statskyrka så tvingades Sigismund, innan han kunde krönas till kung, godta en kungaförsäkran där det deklarerades att han skulle respektera svensk lag och den Augsburgska trosbekännelsen samt att aldrig tillsätta katoliker på viktiga tjänster i Sverige. Svensk-polska unionen grundlades. Sigismund bröt dock mot kungaförsäkran och tillsatte ändå katoliker vid många tjänster och tillsatte även sex av sina närmaste och pålitligaste män som ståthållare i Sverige och Finland vilka han förbjöd att sammankalla en riksdag på egen hand, ett förbud som också gällde Hertig Karl. Hertig Karl vägrade att acceptera att han fick verka som något slags ståthållare och utropade sig till förmann och Rikzens förstonndere, alltså riksföreståndare. Han avskedade Sigismunds ståthållare, utom Clas Fleming som han inte fick tag på, och sammankallade trots förbudet en riksdag som gav honom rätten att styra Sverige som riksföreståndare. Bland högadeln började allt fler dock ställa sig på Sigismunds sida, då de skulle gynnas mer av unionskungens stöd än av hertig Karls. Denna situation utmynnade slutligen i inbördeskrig mellan hertig Karl och kung Sigismund, vars största och avgörande slag var slaget vid Stångebro 1598, vilket slutade med seger för hertig Karl. Sigismund tvingades att sluta ett stilleståndsavtal vari han lovade att regera i enlighet med sin kungaed och att utlämna de svenska riksråd som flytt till Polen-Litauen. Sigismund själv flydde senare tillbaka till Polen-Litauen och i dennes frånvaro sammankallade Karl en riksdag i Linköping.

Rättegången

Hertig Karl tillsatte 3 mars 1600 en domstol på 153 personer, bestående av 36 adelsmän, 46 krigsbefäl, 24 borgare, 24 allmoge och 23 fogdar och lagläsare. Hertig Karl agerade själv åklagare och hade 25 anklagelsepunkter och han lär under rättegången ha rutit "De äro förstockade av högfärd. Sjutusand djävlar haver jag lovat dem, och det skall jag hålla. Jag lovade dem fyra månaders uppskov med domen, och nu stå de här efter ett och ett halvt år ännu med friska lemmar!".
De anklagade herrarna, varav de flesta hade varit fängslade sedan slaget vid Stångebro, erkände sig skyldiga till vissa personliga förseelser mot hertigen, men förnekade anklagelsen om förräderi.
Den 17 mars föll domen: Hogenskild Bielke och Karl Stenbock skulle hållas i fängelse, medan Gustav och Sten Banér, Erik Larsson Sparre, Ture Bielke och Klas Bielke, Göran Knutsson Posse, Krister Klasson Horn och Erik Abrahamsson Leijonhufvud d.y. dömdes att mista liv, ära och gods. Dagen därpå återkallades domen för Klas Bielke, Göran Posse, Krister Horn och Erik Abrahamsson Leijonhufvud. De hade knäfallit och bett om förlåtelse inför ständerna och hertigen. Även Arvid Eriksson Stålarm fördes till avrättningsplatsen, men benådades sedan han åsett de andras avrättningar.

De anklagade

Namn	Dom
Gustav Banér	Avrättad
Sten Banér	Avrättad
Hogenskild Bielke	Fängelse
Claes Bielke	Fängelse
Ture Bielke	Avrättad
Bengt Falk	Avrättad
Krister Klasson Horn	Frikänd
Axel Jönsson Kurck	Fängelse
Axel Stensson (Leijonhufvud)	Frikänd
Jöran Knutsson Posse	Fängelse
Erik Larsson Sparre	Avrättad
Karl Gustavsson Stenbock	Fängelse
Arvid Eriksson Stålarm	Fängelse

1995 – Domedagssekten Aum Shinrikyo utför en terroristattack i den japanska huvudstaden Tokyos tunnelbana, där de släpper ut nervgasen Sarin, vilken dödar 12 och skadar 1 034 personer under morgonrusningen.

Aum Shinrikyō är en japansk domedagssekt med influenser från bland annat buddhism och kristendom. Den blev uppmärksammad över hela världen efter saringasattacken mot Tokyos tunnelbana den 20 mars 1995. 12 personer dödades och runt 1 300 skadades. Grundaren och ledaren av sekten är Shoko Asahara. Idag är flera höga sektmedlemmar, inklusive ledaren, dömda till döden. Av EU är sekten klassad som en terroristorganisation. År 2000 bytte organisationen namn till Aleph och har nu antagit en något mer tillbakadragen profil.

Aum Shinrikyo grundades av Shoko Asahara 1984 och växte under 1980-talet och blev kontroversiell. Advokaten Tsutsumi Sakamoto som var kritisk mot Aum och andra sekter försvann 1989 tillsammans med sin fru och barn. Brottet klarades inte upp men 1995 fastslogs det att han mördats av Aum Shinrikyo. Under 1990-talet började gruppen tillverka och experimentera med nervgaserna sarin och VX. I juni 1994, året innan attacken mot Tokyos tunnelbana, hade gruppen släppt ut saringas i Matsumoto, vilket lett till åtta dödsfall, inklusive en kvinna som dog 2008 efter 14 år i koma. Att Aum Shinrikyo låg bakom fastställdes inte förrän efter attacken i Tokyo.

I de utredningar som följde på gasattacken i Tokyos tunnelbana visade det sig att sekten förfogade över så mycket råvaror att de kunde ha framställt sarin nog att döda fyra miljoner människor.

Saringasattacken mot Tokyos tunnelbana, oftast kallad för tunnelbanesarinincidenten i Japan, var en terroristattack utförd av medlemmar av Aum Shinrikyo den 20 mars 1995.

Tio personer var direkt inblandade i attacken; fem personer som släppte ut gas och fem chaufförer. På fem olika tåg av Tokyos tunnelbana släpptes saringas, vilket dödade tretton personer och skadade fler än 5000. Attacken var riktad mot tåg som passerade genom Kasumigaseki och Nagatacho, områdena där den japanska regeringen har sitt säte. Det var den mest graverande attacken i Japan sedan andra världskriget.

Aum Shinrikyo har även gjort sig skyldiga till andra brott såsom mord och även en mindre saringasattack 1994. Totalt 189 Aum Shinrikyo-medlemmar har ställts inför rätta för brott. Rättsprocessen var färdig i november 2011 och alla utom en blev dömda, varav 13 till dödsstraff, fem till livstids fängelse och ytterligare 80 till tidsbestämda fängelsestraff.

Vi firar födelsedag:
1938 – Bosse Parnevik, svensk imitatör och komiker