Mitt liv med AIK & LCHF: Historiska händelser nu och då 18 Mars

1848 – I efterdyningarna av februarirevolutionen i Paris samlas stora folkmassor i Stockholm och kräver politiska reformer och allmän rösträtt (vissa även att monarkin ska avskaffas). Folkmassan krossar fönster i De la Croix’ stora sal vid Brunkebergstorg, där en bankett hålls för att diskutera situationen i huvudstaden, och man hotar att ta sig in i byggnaden. Överståthållare Jakob Wilhelm Sprengtporten lyckas med militärens hjälp rensa torget och arrestera några av revolutionärerna, trots att folkmassan svarar med stenkastning. Kung Oscar I lyckas tillfälligt lugna folkmassan genom att lyssna på deras krav och klagomål och beordra att de arresterade ska frisläppas. Då oroligheterna fortsätter dagen därpå beordras dock militären öppna eld mot folkmassan och 18 demonstranter dödas i tumultet. Händelserna, som går till historien som marsoroligheterna, leder till att den tidigare liberale och framsynte kungen blir mer konservativ och motståndare till reformer.

Februarirevolutionen 1848 var den revolution i Paris i Frankrike som under perioden 22-24 februari 1848 ledde till julimonarkins fall och utropandet av den andra republiken.
Efter den första republiken hade monarkin återupprättats genom den Bourbonska restaurationen 1814. Efter julirevolutionen 1830 efterträddes Karl X av Ludvig Filip I. Den så kallade julimonarkin kom att bestå i arton år innan den, till allmän förvåning, kollapsade 24 februari 1848 efter tre dagars strider på Paris gator.

Den 22 februari hade regeringen förbjudit en av den republikanska oppositionens politiska banketter. Arbetare, som aldrig skulle hade haft råd att närvara på banketten, började samlas på gatorna och efter mindre sammanstötningar med polisen började de upprätta barrikader. Februarirevolutionen hade börjat.

Guizots regering avgick den 23 februari efter att ha övergivits av den småborgerlighet vars stöd den trodde sig ha. Vänsterledarna Louis Mathieu, greve Molé och Adolphe Thiers avböjde erbjudandet att bilda regering men Odilon Barrot accepterade. Den första militärdivisionens attacker mot barrikaderna under Bugeauds återkallades. Men då var det redan för sent: Resningen hade redan spritt sig över hela Paris.

Den 24 februari sköt nationalgardet, delvis på grund av olyckliga omständigheter, demonstrerande arbetare och när industriproletariatet i Paris förstäder (les faubourgs) begav sig till Paris' centrum senare samma dag efter de olycksaliga skotten välkomnades de av nationalgardet.

Kungen Ludvig Filip I abdikerade till förmån för sin sonson Ludvig Filip, greve av Paris efter att nationalgardet vägrat hälsa honom som sin ledare. Men monarkin kunde inte räddas. Den uppretade folkmassan framtvingade en provisorisk regering och den andra republiken utropades av Lamartine i Hôtel de Ville.

Den 2 mars 1848 fick Stockholm de första nyheterna om den franska februarirevolutionen. På morgonen lördagen den 18 mars hittade polisen på olika ställen i staden proklamationer och dokument som vände sig emot myndigheterna, krävde reformer och valrätt. På eftermiddagen hade det ordnats en bankett i De la Croix's stora sal vid Brunkebergstorg och utanför på torget samlades efterhand en folkmassa. Den uppretade folkmassan krossade fönster och hotade att ta sig in i huset. Med hjälp av militär kunde överståthållare Sprengtporten rensa gatan och arrestera vissa, trots att folkmassan svarade med stenkastning.

På kvällen hade en folkmassa samlats mellan slottet och Storkyrkan. Kung Oscar hade tidigare under kvällen bevistat en föreställning med Jenny Lind på operan men mötte de demonstrerande borgarna på Storkyrkobrinken och tog del av deras klagomål. Därefter gav kungen order att de som hade arresterats skulle frisläppas. De församlade hurrade för Kungen och demonstrationen upplöstes. Sedan kungen lämnat platsen rörde sig några personer vidare och på Gustav Adolfs torg, på Drottninggatan och på Blasieholmen började vissa kasta sten på fönster, bland annat hos prästståndets ledare ärkebiskop Wingård.

Följande dag, söndagen den 19 mars, fortsatte oroligheterna, människor samlades och butiker plundrades. Kungen beslöt sig då för att ingripa med kraft. När människor på kvällen samlades vid Storkyrkobrinken och inte följde befallningen att skingras ryckte en kavalleritrupp fram. Truppen möttes med stenkastning och kunde inte göra en kavallerichock mot folkmassan som var tänkt. Kungen gav då order om att ge eld och 18 personer dödades och många sårades. Storkyrkobrinken och Rådhustorget tömdes på folk. Vid Norra Smedjegatan (nuvarande huvudgången genom Gallerian) stormades en barrikad av en gardespluton.

Hos stadens borgerskap bildades beväpnade skyddskårer som fungerade som ordningsvakter men måndagen blev lugn. På tisdagen, den 21 mars, anlände enheter ur armén för att finnas till hands om oroligheterna skulle blossa upp igen.

1913 – Den grekiske kungen Georg I blir mördad på öppen gata av den anarkistiske skolläraren Alexandros Schinas, under en kvällspromenad i Thessaloníki, som grekerna nyligen har erövrat från Osmanska riket. Kungen dör omedelbart och mordet sker endast några dagar innan hans 50-årsjubileum som kung av Grekland. Han har själv meddelat, att han efter 50-årsfirandet har ämnat abdikera till förmån för sin son Konstantin I, som nu direkt tar över tronen.

Georg I av Grekland (Geórgios I), född 24 december 1845 i Köpenhamn, död 18 mars 1913 i Thessaloníki (mördad), var kung av Grekland 1863-1913.

Vid en stormaktsöverenskommelse 1863 i London mellan Storbritannien, Ryssland och Frankrike valdes han som sjuttonåring till kung av Grekland. Med en kungason från det neutrala Danmark på tronen hoppades man på lugn och ro i Grekland, som på den tiden var ett Europas besvärligaste och oroligaste hörn. Tre månader senare installerades han på den grekiska tronen.

Den okonstlade, tillgänglige och godlynte Georg vanns snart starka sympatier, vilket bidrog till att Storbritannien överlämnade Joniska öarna till Grekland 1864. Sedan en ny författning antagits, höll sig Georg strikt till den parlamentariska regeringsformen och ställde kungamakten utanför partistriderna, vilket dock inte hindrade att han gjorde personliga insatser för att förbättra Greklands handel och sjöfart. Under nästan hela sin regering var Georg utsatt för en skarp kritik från de erövringslystna så kallade ultrahellenerna, som ansåg att Georg försummade utrikespolitiken. Georg gjorde dock stora insatser för Greklands anseende vid stormaktshoven. Georgs insatser vid det fredliga förvärvet av Thessalien 1881 och införandet av den självständiga förvaltningen på Kreta 1898. Georg lyckades flera gånger förhindra huvudlösa anfall mot Osmanska riket och stödde inte de grekiska insatserna på Kreta som ledde till Grekisk-turkiska kriget 1897.

År 1911 kom kretensaren Venizelos till makten genom en officersrevolt och militärdiktatur infördes i Grekland. I oktober 1912 förklarades Grekland krig mot Osmanska riket och inledde därmed första Balkankriget.

Georg mördades av en anarkistisk skollärare på öppen gata, då han gjorde sitt intåg i det av osmanerna tidigare ockuperade Thessaloniki 1913

Vi firar födelsedag:
1926 – Peter Graves, amerikansk skådespelare (död 2010)