tisdag 11 mars 2014

Historiska händelser nu och då 11 Mars

1555 – En trupp på 560 svenskar, under befäl av Jöns Månsson Ulfsparre, besegrar en rysk styrka på 12 000 man, ledd av Ivan Bibikoff (som stupar i striden), i slaget vid Kivinebb under det pågående stora ryska kriget. Svenskarna segrar trots sin stora numerära underlägsenhet, tack vare att vintern är ovanligt sträng och att de har skidor, vilket ökar deras rörlighet.

Slaget vid Kivinebb stod mellan Jöns Månsson Ulfsparre, och hans fåtaliga soldater, och en betydligt större rysk armé vid Kivinebb i Karelen den 11 mars 1555. Ulfsparres soldater segrade på grund av den för året stränga vintern och att den svenska enheten hade skidor, varför deras rörlighet var mycket högre. Anledningen till slaget var att ryska styrkor hade gått in över den svenska gränsen för att erövra Finland. Ryssland var redan vid denna tid ett rike som hade förmågan att mobilisera mängder med folk, och en strid på dessa ryska villkor, skulle kunna blivit förödande.

Slaget, om det nu skall kallas så, var en del av Stora ryska kriget som Rysslands tsar Ivan IV "den förskräcklige" (1533-1584) förklarat Sverige.

Kriget

Det är oklart vad som orsakade kriget och vem som startade det, men det kan möjligen ses som ett svenskt anfallskrig under strategiskt hot. Det hade länge rått ömsesidiga härjningar och plundringar längs gränsen, bland annat till följd av otydliga gränsbestämmelser i freden i Nöteborg år 1323.

År 1554 började det när hela finska gränsen plågades av ryska härjningar, kränkningar och plundringar. Konflikten trappades upp ytterligare av att fogden på gränsorten Kivinäbb Anders Nilsson som svar gick över gränsen och utförde härjningar på ryskt område. Nilsson agerande var inte sanktionerat, vilket gjorde att han ådrog sig kungens vrede. Ryssarna svarade genom att invadera svenskt område med 8 000 man och härjningarna blev värre än någonsin.

I januari 1555 marscherade en rysk här över finska gränsen och upp framför Viborg. Ryssarna ansåg sig dock inte kunna anfalla det starka fästet och drog sig tillbaka efter tre dagar. Ryssarna återkom och i mars samma år vandrade en armé på 30 000 man under befäl av fursten Ivan Bibikoff över gränsen. Svenskarna var sedan flera år förberedda på en invasion av den omfattningen och ett yttre försvar, bestående av en så kallad förmur längs ån Systerbäck, fanns vid orten Kivinäbb. I och med att den ryska huvudstyrkan om 12 000 man under Bibikoff försökte tränga igenom förmuren resulterade det i krigets första fältslag, slaget vid Kivinäbb, som svenskarna gick segrande ur. Under året försökte svenskarna även utföra ett anfall mot det ryska fästet Nöteborg, men misslyckades. Enligt vissa källor var det först nu som ryssarna ansåg att freden var bruten.

Ryssarna ställde in fientligheterna under senhösten och stiltje uppstod. Under hela året hade förstärkningar från Sverige skeppats över. Gustav Vasa utnyttjade den tillfälliga friden och förstärkte stridskrafterna som fanns tillgängliga. Han lämnade Viborg den 27 oktober och ledde därefter arbetet från Åbo. Mot slutet av året räknades stridskrafterna i Finland till 8 000 man, vilket var den starkaste svenska styrkan i Finland dittills. Kungens bedömning var dock att det skulle behövts 22 000 man fotfolk och 8 000 man till häst för att försvara Finland. Den finska allmogen hjälpte dock inte till så värst mycket när det gällde stridsfolk. Gustav Vasa sade en gång att finnarna vid den här tiden var "ett fördrucket och oförnuftigt folk som hade ölstopet kärare än liv, gods, välfärd och ärlighet".

I slutet av året samlade ryssarna en väldig här i Novgorod under befäl av furstarna Peter Sjtjenjatvev och Dimitrij Paletskij. I början av år 1556 tågade den ryska hären, som bestod av mellan 10 000 och 54 000 man (källorna går isär), mot Viborg. När ryssarna den 21 januari började närma sig Viborg uppstod en strid framför fästet. En svensk dagvakt på 500 man överraskades av ett par ryska rytteriregementen och en häftig stid bröt ut. Efter en tapper strid ryckte svenskarna in bakom Viborgs murar. Den 22 januari inledde ryssarna en våldsam artilleribeskjutning av Viborg, men den hade ingen större verkan mot de kraftiga murarna. Tre dagar senare gav sig den ryska hären av. Anledningen till detta var att ryssarna under natten missuppfattade ljudet av hö som kördes in till Viborgs slott och trodde istället att det var hästhovar och att svenska förstärkningar hade anlänt. Efter detta slutade de flesta härjningarna och alla ryska trupper började dra sig bort från svenskt område och striderna upphörde. Under året begav sig kungen hem till Sverige. Den 2 april 1557 slöts fred i Novgorod. Villkoren var att stillestånd skulle råda i 40 år och att inga gränsändringar skulle ske. Kriget kostade Sverige 200 000 mark örtug i ren utbetalning i samband med freden och förhållandet mellan Sverige och Ryssland efter detta krig fortsatte att vara relativt instabilt.





2004 – 191 personer dödas och 2 050 skadas när en al-Quaida-inspirerad terroristgrupp spränger bomber på tre järnvägsstationer i Spaniens huvudstad Madrid under morgonrusningen. Dådet, som är det värsta i Europas historia, kommer tre dagar innan årets spanska parlamentsval och den sittande regeringens behandling av dådet är en av orsakerna, till att den förlorar valet och det spanska socialistiska arbetarpartiet blir parlamentets största parti.

Bombdådet i Madrid (på spanska även känt som 11-M efter datumet 11 mars), är mediernas benämning på det attentat som genomfördes mitt under morgonens rusningstrafik, på flera Cercanías-pendeltåg vid tre olika stationer i Spaniens huvudstad Madrid. Attentatet, som utfördes den 11 mars 2004, räknas som ett av de värsta attentat som ägt rum i Europa under fredstid. Attentatet utfördes exakt 911 dagar efter 9/11-attackerna mot World Trade Center i New York.

Vid attentatet dödades 191 personer och 2 050 skadades. De flesta omkomna var spanjorer och rumäner, men många av de drabbade var utlänningar och illegala invandrare. Detta försvårade identifieringsarbetet eftersom många familjer var rädda att de skulle bli utvisade om de gav sig till känna. Tre dagars landssorg utlystes i Spanien och i de flesta europeiska länder höll en tyst minut måndagen den 15 mars till minne av offren.

Explosionerna ägde rum i ett antal tågvagnar vid stationerna Atocha, El Pozo och Santa Eugenia strax efter halv åtta på morgonen. De var inställda för att explodera inne på stationsområdena där folk kliver av och på, för att orsaka maximal förödelse. På det två minuter försenade tåget till Calle Téllez exploderade bomberna 500 meter från Atocha-stationen. Senare återfanns även tre odetonerade laddningar, som enligt den spanske regeringsmannen Eduardo Zaplana varit inställda för att detonera när räddningsmanskapet anlände.

Trots att det tidigt fanns tecken på att dådet var ett verk av islamistiska terrorister hävdade den spanske inrikesministern Ángel Acebes (PP) att den baskiska separatiströrelsen ETA var ansvarig. En dag senare dementerades alla påstående om ETA:s inblandning av ledare för separatiströrelsen i den baskiska nyhetstidningen Gara. Polisens spaningar fokuserades redan från början på islamistiska nätverk, och två dagar efter attackerna greps tre marockaner och två indier misstänkta för inblandning i dådet.

Partido Popular-regeringen förlorade valet som hölls den 14 mars, tre dagar efter dådet. En orsak till regeringens oväntade förlust kan ha varit att allmänheten uppfattade regeringens försök att skylla dåden på ETA som ett oärligt försök att ta fokus från sin egen impopulära Irak-politik.

Socialistpartiet, som vann valet, hade under valkampanjen lovat att dra tillbaka Spaniens trupper från Irak, vilket man också gjorde strax efter valet.

Den 3 april 2004 dog flera av de huvudmisstänkta för dådet. De sprängde sig själva till döds i en lägenhet i Madrid-förorten Leganés, när polisen förberedde en stormning av lägenheten. Bland de döda fanns tunisiern Sarhane ben Abdelmajid Fakhet, som misstänktes vara ledaren bakom den grupp som utförde bombdåden den 11 mars.

Den 31 oktober 2007 föll domarna mot 28 personer som pekats ut som ansvariga, sju friades och 21 fälldes. De strängaste straffen som utdelades var 40 000 år i fängelse. De tre personer som utpekats som de som planerat dådet frikändes, vilket orsakat starka reaktioner.


Vi firar födelsedag:
1955Nina Hagen, tysk sångare



1960Tommy Nilsson, svensk rocksångare, låtskrivare AIK:are och skådespelare



1971 – Jonas Karlsson, svensk skådespelare



1971 – Johnny Knoxville, amerikansk skådespelare



1981David Anders, amerikansk skådespelare



Vi lämnade er:
2006Slobodan Milošević, 64, serbisk politiker, Serbiens president 1989–1997 och Jugoslaviens president 1997–2000 (hjärtattack) (född 1941)



2014 - Nils Horner, 51, svensk journalist och korrespondent vid Sveriges radio (född 1962)




Allt för nu

Vi är överallt

Inga kommentarer: